Fint bokomslag

Underbara bokomslaget.

 

Jag är en riktig bokmal eller boknörd om man så vill. Det står jag för och faktiskt kan jag nog säga att jag i viss mån samlar på böcker. Inte så att det finns något systematiskt eller värdefullt i mitt samlande som till exempel att bara samla första upplagor av böcker. Nä, det handlar nog mer om att jag älskar känslan att titta på böcker och fina bokomslag. Jag har en speciell vurm för häftade böcker som jag tror var vanligt innan pocketboken gjorde sin entré. Häftade böcker som är producerade i ganska tjockt papper och som man ibland faktiskt kan få sprätta upp. Av ålder kan också bladen gulnat något vilket ger en skön nostalgikänsla. Sådana böcker finns numera mest på antikvariat skulle jag tro.

Bokomslaget på bilden ovan är från Jan Olof Olsson, JOLOs bok Lösnummer som gavs ut 1959. Jag är väldigt svag för stil och uttryck från 50-60-talet. Tycker det är tilltalande att det faktiskt inte är en bild som lockar på omslaget utan att det är typografin som får tala för sig själv. Sedan är de lite mattare dova bakgrundsfärgerna på bokstäverna en favorit. Fint som snus är det och känsla att ha boken i sin hand är obeskrivlig.

Bra är den också även om den har ganska många år på nacken och beskriver bland annat ett litet mer provinsiellt Stockholm där jag, av naturliga skäl, inte alltid känner igen mig . Men JOLO, som var journalist, skriver rakt på utan krusiduller och utsmyckningar men hans iakttagningsförmåga för detaljer är något alldeles unikt. Det gör att prima bilder av ett försvunnet Stockholm ändå dyker upp i huvudet när jag läser. Härligt, tycker jag, både med bokens innehåll och också dess omslag.

Läs mer om bokbinderi om du har lust.