torsdag 19 november 2015

Mer samlartallrikar


Min samling av Gustavsbergs jultallrikar.

Nu ska jag åter igen visa upp min vurm för samlartallrikar. Denna gång är det min jultallriksamling ni får ta del av och som kommer att användas frekvent när jul snart är här igen. Samlingen producerades under 1970-talet av Gustavsberg, en per år. På baksidan av tallrikarna står det att de ”Utges i en begränsad upplaga varefter plåten förstöres och ingen nytillverkning sker”.

Hittills består min samling av tallrikarna på bilden förstås och i helgen fick jag tag i jultallrik nr 4 som kom ut 1974. Designen gjordes av Sven Jonson. Min favorit är den med fåglarna, kanske för att den påminner mig om alla riktiga domherrar vi brukar ha utanför vårt köksfönster under julen då vi sätter upp vår frömatare som är ett rött litet hus. Snäll mot småfåglar ska man också vara. Men det är en helt annan historia.


Mitt senaste fynd. Tallrik nr 4 utgavs såklart 1974.




Min favorit jultallrik med fina fåglar.


Innerligt glad är jag i alla fall över min lilla jultallriksamling och tycker att de lyser upp vilken middag som helst. Hoppas den med tiden kommer att utökas. Jag letar vidare.

lördag 31 oktober 2015

Damen med slöjan





Hon sitter där på väggen. Halvt dold bakom den svarta slöjan med ett mystiskt leende. Ett känt motiv som Alexander Roslin skapat, populär porträttmålare på 1700-talet. Damen är hans hustru Marie-Suzanne Giroust och hon var pastellmålare. Hon är klädd à la Boulognaise, det vill säga som kvinnorna från Bologna i Italien

Ja, det är ju inte direkt originalet som hänger på min vägg utan en kopia såklart. Inhandlad för 75 kronor på kyrkans loppmarknad. Fin grå träram med ornament runt omkring ingick i det facila priset. Bara den värda pengarna. Kanske att damen med slöjan egentligen inte alls passar in i mitt annars funkisinspirerande hem. Vad vet jag? Tycker att kontrasten är härlig. Funkis möter 1700-tal. Det skapar nyfikenhet och glädje, i alla fall hos mig, över att allt inte alltid behöver vara komponerat i samma stil. Att det är kontrasterna som skapar spänningen och att det inte behöver vara så förbenat ihop matchat. Jag gillar henne skarpt och känner mig väldigt nöjd över den udda kombinationen. 

Frid och fröjd på er!
 



onsdag 29 juli 2015

Fiffigt rottingbord



Fiffigt och tjusigt rottingbord/tidningsställ. Lätt att flytta. 



Medan jag sitter och väntar på att förmiddagskaffet ska bli klart tänkte jag visa er mitt senaste loppisfynd. För det facila priset av 70 kronor blev det lilla fina rottingbordet/tidningsstället mitt. Det fiffiga är att det är lätt att flytta, bara ta tag i de två handtagen och vips kan jag ställa det någon annanstans. Bordet har just nu utomhustjänst på verandan där det matchar perfekt till rottingstolarna.

Förresten är det väldigt bra med en veranda under tak en dag som denna då regnet fullkomligt öser ned. Lite härligt är det att höra regnet smattra mot taket, kura ihop mig över en bok och sörpla kaffe. Oj, nu tappade jag visst tråden. Mitt loppisfynd gjorde jag i Eskilstuna på den fina lilla affären Gammalt & Nött, ett ypperligt namn på en affär som säljer saker som vart med förr. I like, hoppas göra fler fynd där framöver. Nu är visst kaffet klart. Hej på er!


En känsla av att komma hem. Hoppas bordet ska trivas med de andra rottingmöblerna. 


onsdag 22 juli 2015

Ännu en uggla



Här är mitt fina vindspel i form av en klok uggla.



Här är en ännu en uggla från fablernas värld i min samling av ja, ugglor då rå. Tycker att den är kul att det är ett vindspel. Tror nog att jag är tämligen ensam om denna uggla. Köpte den för 50 kronor på en loppmarknad. Ett tag diskuterade vi om det kanske kunde vara en räv, men vi bestämde att det var en uggla. Ugglor har ju också tofsar som ser ut som små horn. För ugglor har ju inte några ytteröron. Som alltid älskar jag mina saker och även denna charmiga uggla såklart. Har inget emot lite småblåsiga sommardagar för att få höra dess lite mer dova klang. Som ett uggleho kanske? Ho, ho, ho, ho på er alla och fortsatt trevlig sommar!


Nu hoppas jag det blåser  lite lätt i alla fall så ugglan får spela.
 Och så önskar jag mer sol och värme förstås. 

onsdag 17 juni 2015

Lou sitter förmodligen däruppe och ler

Så hänger den där ändå, texttavlan som jag av princip egentligen inte gillar. 


Jag är inte särskilt svag för romantisk inredningsstil med rysch-pysch, vita spetsar, torkade rosor och nu det allra senaste; tavlor med klämkäcka texter som exempelvis ”Carpe Diem”, ”Happiness is not a destination, its a way of life” och ”Do more of what makes you happy”.

Men när jag fick se en tavla med texten ”Such a perfect day, I'm glad I spent with you” då smalt även mitt hårdnackade motstånd mot att ha tavlor med text på väggen. Den kunde jag bara inte motstå. Så nu hänger textraderna från Lou Reeds finstämda låt på väggen därhemma och jag blir faktiskt både glad och lite melankolisk varje gång jag ser den. Precis den stämning som låten förmedlar. Tror nog att Lou sitter på en molntapp där uppe och med ett leende på läpparna konstaterar han belåtet att jag är en liten filur som sällan håller särskilt hårt på mina principer, om jag träffar rätt texttavla. Och löjligt lycklig är jag dessutom över den, det skäms jag verkligen inte för.

Glad midsommar på er alla! Glöm inte att lägga sju sorters blommor under huvudkudden och dansa och sjunga "Små grodorna" - Oooo, ack, ack, ack, ooo, ack, ack, ack ja.

torsdag 9 april 2015

Majsig gillestugelampa



Min härliga lampa. Lysande helt enkelt.


Vilket fynd min lysande fina lökkupolslampa är. Det är så mycket 70-tals feeling över den och jag är helt såld. Här var det verkligen kärlek vid första ögonkastet. Det var många som inredde gillestuga i käck furustil i källaren på 60 och 70-talet, och som kronan på verket satt säkert min orangeglimrande pärla i många gillestugetak för mer dämpad mysbelysning.

En gillestuga är ett rum i källaren på en villa som används som ett enklare vardagsrum. Gillestugan räknas ofta inte in i boarean på grund av låg takhöjd och inga eller små fönster. Ordet kommer ursprungligen från fornsvenskans gildestuva, det vill säga en stuga där ett gille håller möten. (Från Wikipedia).

Härligt snurrig badrumsinredning a la 70-tal- 

Skenet från lampan är majsigt orange som sprider en skönt avslappnad stämning och mysfaktorn stiger till 110 procent. Ibland tänker jag Moskva och Vasilijkatedralen på Röda Torget med de kända lökkupolerna. De passar också in på det radikala 70-talet då rödvinsdrickarna mös i gillestugan i brun polotröjor och beige utsvängda manchesterbyxor. Det kunde säkert bli livliga diskussioner under lökkupolslampan. Nu för min härliga lampa en lugnare tillvaro, men den lyser lika skönt nu som då.



Allt var möjligt med ett par störtsköna utsvängda brallor. 

söndag 1 mars 2015

I grodans position



Grodor gör mig glad som en lärka. Snart får grodan flytta ut i trädgården igen. 


Grodor gör mig lycklig. Kanske för att de alltid ser så glada ut. Denna trivsamma yogagroda köpte jag på Biltema, av alla ställen, för 29 kronor (vill jag minnas). Jag tycker grodan är högst förtjusande där den sitter i loutställning och känner in tillvaron.

Just nu yogar grodan i vår hall inomhus, men säkert längtar den efter, precis som jag, att skutta ut i gröngräset igen. Ett, tu, tre är den snart ute igen i vårens grönska. I år kanske den får sitta i skuggan av rosenhagtornen eller körsbärsträdet vilsamt vilande och behagligt glädjande för alla som har tid att stanna upp och vara i nuet en stund, istället för att rusa fram på livets motorväg.

torsdag 29 januari 2015

Ugglan som kom in från soprummet

Ugglan räddades från en trist tillvaro i soprummet till att få härbärgera våra pennor.
Hoppas att den trivs med det, säker kan jag ju aldrig vara. 


Jag gillar ugglor. Förutom att det sägs att de är kloka så är det något speciellt med deras stora ögon som väcker sympati hos mig. Ugglan som kom till mig och numera vaktar våra pennor har sin speciella livshistoria. Någon hade tröttnat på den och ställt den i soprummet i en av mina vänners bostadshus. Kanske i hopp om att någon skulle plocka upp den. När min vän fick syn på den tänkte hon att den kanske jag skulle vilja ha, eftersom jag uppskattar ugglor, och så räddade hon ugglan från en säker soptippsdöd.

Jag blev glad över ugglan och den omtanke min vän visade både ugglan och mig. Hur tacksam ugglan är över sitt nya hem vet jag inte, men jag hoppas den uppskattar sin nya utsikt och sitt nya uppdrag. Kanske ändå att den gläds åt att få känna sig behövd igen och jag gillar den skarpt.

Heder åt min vän som räddade den från hemska tuggens malande käftar. Återvinning är verkligen inte dumt. Det är som loppis, saker man tröttnat på och som man kanske till och med tycker har tappat sin glans kan skänka glädje åt någon annan. Så det är synd att kasta saker som fungerar, bättre att skänka bort. För som tur är värderar vi saker helt olika och nu har ugglan fått sin historia berättad. Ho, ho på er!

tisdag 13 januari 2015

Min skälmska tax och trendiga terrier


Min skälmska tax Sir Basile David med kravatt som sig bör.

Det kan du ju förstå att jag inte kunde motstå denna tax. Får jag äran att presentera Sir Basile David för dig. Han ser ganska skälmsk ut och är förstås helt, helt underbar i sin klipska adelsmannauppsyn. Köpte kuddfodralet på julmarknaden på Julita gård i Sörmland förra året. Nu fördriver Sir Basile David sina dagar på soffan i det som framöver ska bli biblioteket. Där kommer han att passa väl in och bli omhuldad som den ståndsmässiga tax han är. Priset för kuddfodralet var 250 kronor och jag valde till slut taxen för att jag själv haft en fin sådan en gång i tiden. Vill minnas att försäljaren sa att fodralen var tillverkade i Holland.

Trendiga terriern Ture lite uppsträckt inför fotografen.

Och inte nog med min skälmska tax, före jul hittade jag den trendiga terriern Ture med sina coola glasögon och orange fluga.  Hittade honom på ICA Maxi i Katrineholm för 89 kronor. Han tittade på mig med sina bedjande ögon och vädjade till mig ta med honom hem och jag är verkligen inte den som är den. Nu tillbringar han dagarna slött vilande på soffan i gästrummet. Det är så vi är, mina hundar och jag, lata men helt, helt oemotståndliga. Tjing!